Forever Alone

Du och Jag på en parkbänk
det var det jag drömde om
sedan, plötsligt, försvann du
känslan av tomheten efter
något som aldrig fanns,
av att aldrig veta något
Nu är det bara jag
Ensam på en parkbänk
 
 
(Skrev dehär på typ 1 min bara för att ha en text till bilden, så döm den efter det. Inte alls bra eller nått, bara konstig men de är jag ju oxå. Men någongång måste man väl bara bjuda på sig å skita i va andra tkr?! ;-))
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0