Ett MAGISKT norrsken
I natt fick jag och Jennifer beundra ett otroligt vackert norrsken, det var kort sagt Magiskt! Ett sånt som man bara står med öppen mun, skakar på huvudet och snurrar runt för att se de från alla håll, just W.O.W!!!
Vi hade den bästa vy man kan tänka sig när vi stod mitt ute på sjön med norrskenet runt om oss.
Såklart stod vi och grämde oss över att kamerorna lega hemma i en vrå nånstans. Så jag for hem och hämtade min och hann få med lite av de vackra på bild!
Jag förstår verkligen varför turisterna kommer långa vägar för att få se detta underbara natur fenomen.
~ Ett opublicerat inlägg från förra veckan ^^
Inte bästa skärpan på de första märkte ja sen. ↑
En liten kissemiss☆ ^^
1 år sedan ♥ ☆
23 mars
Idag är det ett år sedan jag och Nadja begav oss mot en helt annan världsdel, till ett land mitt i Afrika där vardagen var något helt annat än den vi var vana vid. Ett land där vi fick lära oss ett annat sätt att leva, att ta det lite pole pole och sluta stressa fram ^^
Kan inte förstå att det redan gått ett helt år sedan vi landade i det vackra grönskande Tanzania.
Där det gick kor och massajer längs vägarna, människor som bar allt från vatten till bananträd på huvudet, den fuktiga värmen, alla ljud, jaa.. Precis som man föreställer sig Afrika!
En riktig charmör ;-*
Mystrollet mitt ♥
och här ett till ♥
Blir så glad av att titta på alla dessa vackra små tingen! Vill bara få krama dem, känna värmen från deras små kroppar, de små armarna och de små händerna.. ♥
De små barnen, det är dom som verkligen är äkta, och det är dem man vill göra något för. Det är dom man vill minnas och dom man minns med glädje! ♥
De negativa kan försvinna! ^^
Back at the ophanage
På måndag var vi tillbaka på barnhemmet. Med endast en vecka kvar av vår resa. De kändes verkligen hur tiden började rinna iväg och att det var alldeles för lite dagar kvar. Jag kände bara Jag vill inte hem!
För att minska sorgen över hemresan ställde min hjärna in sig på att du ska ändå tillbaka hit!
Väntar vid köket på att maten ska bli klar :-)
Vanessa ville att ja fotar när hon hoppar på grenarna ^^
Här har ni Vanessas tvillingbror Vincent, 2 små underbara charmtroll ;-*
Pendo plockar avokado
♥.♥
Big smile :-D
Blir nog en framtida proffs fotograf av den här fotografen ^^
Tvätta och plåstra om en liten grabb som hade ett sår i handen!
Fick använda de som fanns och försökte tejpa så den verklligen sku hållas, men när barnen leker och har sig är det ju lite svårt ;-)
Matdags: ugali och bönor!
Innan maten samlades alla tre klasser i samma klassrum, tvättade händerna och bad bordsbön. Sedan delade vi ut en skål vardera.
Seeelfie ^^
Koncentrerade elever
När vi kom hem så tvättade vi kläder, för hand!
Faktiskt kul ;-D Gnugga varenda yta..
...Doppa, vrida av, doppa i nästa bunk vrida av ;-)
Sen drog vi in till stan, Wi-Fi och käk på Fifi´s
Och sen masajmarket för mer souvenirer :-) Mannen på bilden täljer olika djur och figurer i trä!
Den kvällen, var det första gången som vi kände oss lite vilsna och otrygga.
Vi satt och använde Wi-Fi;t lite föör aktivt och drog ut på tiden.
När mörkret faller där nere så går det snabbt, och solen hade redan hunnit ner när vi började gå mot platsen där vi skulle hoppa på dalan.
Om vi hade gått dit, kanske vi hade hunnit sätta oss på en dala innan det blev mörkt. Men ist chansade vi och tog en dala från stan, vi frågade om den skulle till Kwa mrefo och de sa Ja.
Efter ett tag kände vi inte alls igen oss och funderade om den verkligen gick dit vi skulle, så då fråga vi en kvinna mittemot oss som skaka på huvudet och sa att den inte alls skulle dit. Killen som tog emot pengar lugnade oss när vi förklara för han och vi fick hoppa av någonstans, utan att betala.
En man som åkt med samma dala skulle visa oss till nästa buss. De hade börjat skymma, och var nästan mörkt. Dit var vi kommit var det mycket folk som sprang omkring, hög musik och mycket ljud.
Vi höll våra väskor framför oss och följde mannen i den blå skjortan tätt i hälarna. Han var den enda vi hade att förlita oss på.
Efter en bit kom vi fram till en stor buss, ist för de små minibussarna, det kändes tryggare även om vi såklart var oroliga över om de här nu skulle vara rätt buss. Vi hörde att killen som ropade in folk i bussen ropade kwa mrefo och då kändes det som det borde vara rätt.
Det tog en evighet innan bussen började röra på sig, och då hade det redan blivit helt mörkt för länge sen. Händerna legade hårt knäppta i knäet medan ja tittade ut över gatorna och folkvimlet.
När vi visste att vi skulle bli sena skickade vi ett sms till Mama Stella så de inte skulle bli oroliga.
Sedan fick vi äntligen hoppa av bussen och gå de sista 100 meterna hem.
Även om situationen var lite läskig så var jag aldrig riktigt rädd va ja kan minnas, var mer orolig för hur de skulle gå. Men en obehaglig känsla var de förstås ^^
Väl hemma fick vi smaka på en Tanzaniansk rätt, Ugali. Ungefär som torkad mannagrynsgröt. Men tsm med något saftigare var de gott :-)
!
Ska verkligen försöka att ta tag i resten av bilderna från barnhemmet nästa vecka! Verkligen varit riktigt kass på uppdatera.. :-S
↑
♥
↓
Känner att de här med uppdateringen går bra här...
