♥.♥

 

 

Känslan när man går längs en lång grusväg, bort från stora vägen, en bit in bland bygganderna. Får barnhemmet i synhåll, och det kommer barn springandes mot en med öppna armar. Nån som kastar sig i ens famn och resten som håller dig i händerna och armarna. 

Den känslan. 

Sen att få uppleva den dag efter dag! Något man uppskattar ännu mer när man länge efter tänker på det. Inser hur värdefullt och underbart det var..

Härligt när de spöregnat och skorna var riktigt leriga och de hoppa upp i famnen. Haha. 

 

Redan första dagen bar de ut på tur, först visade Hanna oss runt.. 

Där fanns en babybaby class, från ca. 2-7 år, middle class ca. 7/8- 10 år och de äldsta var från ca 12 och äldsta var 16. I den klassen var det inte många. Det var många som väntade och önskade de skulle få någon som sponsrade dem till att gå i riktig skola. 

Sedan gick vi allihop till "the river". Vägen dit var inte ofarlig. Men vacker! 

Där gick vi nerför en slänt och över en bäck, sedan på en smal stig med ett stup och en dal nedaför på ena sidan. Och där gick alla barn, och vi med barn i varje hand. 

Den plasten är så otroligt vacker, och känslan när barnen klär av sig och hoppar i "floden" känns ju som Astrid Lindgrens sagor. Så en sak kan jag säga, de barnen där har trippelt häftigare badplats än här! :-D 

 

Dagarna på barnhemmet var korta men det räckte för efter det var man utpumpad på energi. 

Men den kärlek man får. Att aldrig, en endaste sekund, behöva känna sig ensam. Alltid någon, eller flera, som kramade en och höll i en vars dom kunde komma åt. 

 

Väl hemma for vi till supermarket, när Alvin och Alvina kommit hem, och köpte vatten och toapapper.(Papprena var så mjuka så vi förbrukade mängder, och ides inte fråga efter toapapper hela tiden. Haha.)

 

Och mattiderna är helt andra än hemma. 

Kl. 8, frukost, och det skulle man hålla sig mätt på i värmen och allt, fram till kl. 14. Och sen var det middag vid 20-21, innan vi gick å sov. 

 

Redan första veckan blev språken ett kaos i mitt huvud. Swahili, Engelska och Svenska. När Alvin skulle översätta något till Alvina, som hon inte förstod, från Engelska till Swahili. Så när jag sa något till Alvin:

-Alvin, säg åt Alvina att... så sa jag de på svenska. Flera gånger. De bara kom. 

 

Andra dagen på barnhemmet fick vi se hur de är när de regnar där. Mitt på matte lektionen kom ett ösregn som hamrade så högt i taket att vi inte hörde va den andre sa utan att nästan skrika. Efter en stund slutade de tvärt och solen kom fram. 

Om de regnar, regnar det en stund sen slutar det. Så en regnskur var inget att oroa sig för. De var på nätterna de regnade, och första natten var det riktigt åsk oväder. Men då sover man ju så ;-)

 

Denna 4:e kvällen var det avskeds och födelsedags middag för två volontär tjejer som skulle lämna!

 

Söndag morgon den 23 mars lastade jag bilen med väskor och vänner och vi begav oss mot Kiruna. 

På flygplasten blev de lite skratt blandat med tårar tills vi tillsut satte oss på planet mot sthlm. Där blev de inte riktigt som vi tänkt oss. Vi han knappt gå på toa och när vi skulle checka in bagaget sa dom att:

-Jaja, vi kan ta dom här väskorna. och sa att vi måste skynda oss till gaten. 
När vi väl satt på planet, lagom svettiga, stressiga och irriterade sa killen bredvid att dom hade borda planet nu men att vi skulle åka först om en timme. Typiskt. 

Men när planet lyfte och de delades ut mat osv så lyftes humöret till topp!! :`D 

Alla flygvärdinnor var afrikaner, etiopianer, så sjukt fina så man bara längtade mer!! 

 

Vi lyfte halv 10 på kvällen. På planet fick man filtar och stolarna var bekväma. Men när man skulle sova och inte hittade någon ställning kändes de lite hopplöst. Jag ville vara pigg när jag kom fram. 

Efter 7,5 h flygning landade vi i Adis Abebas, Etiopien, lilla flygplats och det var natt/morgon. Lagom svullna och stela fötter och halvdöda. Som tur är somnar jag överallt och lade bara väskan underhuvudet, drog en sjal över mig och så sov vi där mitt i folkruset på flygplasten. 

När vi gått igenom säkerhetskontrollen, där de mesta skulle av, skorna oxå. Lade jag mig och sov igen. 

 

När vi landade i Kilimanjaro, Tanzania, slog den första Afrika värmen emot oss. Jag trodde jag skulle dö!! 

Tog lite foton men sen sa jag till Nadja att jag måste in, höll på svettas ihjäl x`D

När vi skulle skulle vi visa Vaccinhäftena, men jag hade såklart min i resväskan, men kom igenom. Sen tog vi oss ann visumen och försökte förstå dom. Inte de lättaste. Men gav dom till personalen och de gav oss dom och sa att vi skulle gå till polisstationen i Aruscha och fixa det. 

 

Vi blev upphämtade av Erick och en chaufför. Första reaktionen: dom kör på fel sida av vägen. Bland de första Erick berättade var att under regnperioden kan de bli upp till 46 grader varmt, de varmaste på hela året, medan de regnar mest på natten. Vi hade som väntat oss regperiod. Hrm. och tagit med oss regnkläder. Haha. 

Under den 1 h långa bilfärden till Aruscha satt vi och facshinerades av allt. Allt kändes som en film. Afrika kan tänkas torrt och brunt, men här var det grönt och lumigt. Vackert! Längs vägarna gick kor och ofta små herdepojkar som vaktade dem. Och vid ett stort träd stod massa masjaer samlade, de var så häftigt att se, att det var bland de första vi såg. De här var verkligen på riktigt. 
Men annars under bilfärden så satt vi och prata och bara skratta. Haha. 

 

Vi blev körda till Officet, volontärresors, och fick meddela på fb att vi kommit fram. Erick tog våra pass och skulle fixa visumet, pust!

Han fixade även mobil och simkort. 

Där fick vi första gången träffa Cate. Hon följde även med oss när vi fortsatte till vårt nya hem för tre veckor framöver, hos mama Stella. Det var bara Dada, hushållerskan, som var hemma när vi kom. 

De första hon gjorde när vi klev innanför porten var att ta min och Nadjas resväska i varsin hand, ca 20kg vardera, och lyfte in dom i huset. 

 

Sen kom Mama hem och vi bekanta oss med henne innan 9-åriga Alvin och 4-åriga Alvina kom hem från skolan. 

Sötungar!! ♥ Där fann vi våra kompisar för den kvällen. Sedan tog de oss runt kvarteret och vi höll dem i handen och bar Alvina på ryggen. Dom var nog smått stolta där vi gick. ;-)

Första dagen i Tanzania var full med nya intryck och träffade massa underbara människor! 

 

Lite suddiga mobilbilder först.

 

 

Jag vet att det är väldigt tomt här. De känns som jag tappat bort bloggen mer och mer och nästan så jag glömt den.

En sak är väl att jag ska skriva om Tanzania resan men aldrig kommer igång. Jag har ingen aning om i vilken ända jag ska börja fast de inte är så svårt. Men kommer bara inte igång.

Känns som de kommer att ta så lång tid, och tar mig aldrig tid till det. Jag skjuter det bara framför mig.

Men jag ska försöka skärpa mig.

Vill dela med mig av bilderna för att själv få uppleva resan igen, genom att skriva och titta bilder. För min egen skull, men såklart för att inspirera andra oxå! :-)