en regndroppe.

 
De ständiga kraven och allt jag är rädd för tynger mig och drar mig neråt. Jag känner mig som en regndroppe. En droppe som kämpar för att hålla sig kvar bland sina glittrande vänner. I ett moln, vitt som snö. En droppe som för varje misslyckande, för varje nytt krav blir allt svagare. Slutligen släpper jag taget och känner hur sorgen tar över.
~Rebecka


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0